Moppegrabbar

Nu sitter vi här. Trångt. Ska det va.

Och röker på. Nej kanske inte bokstavligen, men det skulle ju kunnat vara sant. Nu är det Frida som skriver, medan Elin är och köper klubbor. Nice. Shan kommer och läser det jag skriver, han skrattar med sitt vanliga roliga/konstiga/högljuda skratt. Jag skulle också vilja att Shan är tyst nu för jag ska skriva en sak!

Jag skulle bara vilja säga att Elin är vääärldens sötaste, och jag är jätteglad att vi går i samma klass. Puss på dig älskling!

// Frida

Nu kan Elin fortsätta:

Fan vad mysigt. Kommer tillbaka och ser världens sötaste text från Frida. Så sjukt bäst! Jag tycker du och jag ska ta och byta klass...till alla snygga fordonskillar. Ha. Lär ju hända! Men vi kan ju alltid åka och smygtitta. Hehe. Vilket udda inlägg.

Festisar!

Imorrn kommer några mycket speciella personer med tåget. Tuff tuff. Jag taggar galet! Och på lördag blir det heldag med hela tjocka släkten på globen. Okej kanske inte släkt. Men nästan. Alla är ju lika...intressanta som jag. Det vill säga, man vet aldrig vad som kommer hända. Bring it on.

Livet på en LITEN pinne.

Var hälsade alla mina fans.

För någon timme sedan kändes livet allmänt, grått, deprimerande och rent förjävligt. Men nu. Nu händer det grejer ska ni veta! Jag har duschat och gjort allt så man kan vara så fin som möjligt, lyxade till och med till det och smörjde in mig med massa fet äcklig kräm. Lyx i dess bästa form...nästan. Kanske inte. Men lite. Inte allt faktiskt. Menmen. Det funkade för att göra min dag något ljusare. Så pass ljus, nästan så man behöver solglasögon, att jag nu tänker fixa mina deprimerande korta naglar. Varför klippte jag av dem? Det är ju som om jag skulle raka av mig håret. FAST VÄRRE. Utan mina naglar...faller mitt liv ihop. Nästan. Kanske inte. Men lite. Inte alls faktiskt.I brist på bild. Och i brist på humor. Jag dör!! HAHAHAHAH!

Funkar fint. Ska du veta!

Man brukar prata om att det finns olika lärstilar. Eller rättare sagt. Det går inte att undgå att få lyssna på lärarnas eviga prat om "alla ska hitta sitt eget sätt". Men alla har ju samma. Man tränar. Tränartränartränar. Och sen finns det ju de som har gud på sin sida och har fotografiskt minne. Men för andra vanliga dödliga människor blir det svårt. Fast jag tror ingen har samma sätt att plugga in glosor som jag. Högsta volym. Stretch. Dansa. Och sen skrika glosorna tills man kan dem. Måste ju överrösta musiken. Väldigt smart jag är. Men det funkar. Alla sätt är bra utom de dåliga. Djupt mannen. Djupt.

Appropå denna fattarintevarförmobilenärmed bild. Nu blir det risigt. Värre. För Frida och jag ska göra världens finaste powerpoint tillsammans. Det har jag bestämt nu. Och jag är kung så jag bestämmer.

Score!

Jag har simtränat. Sim. Tränat. Med min pappa+alla megabiffar. Jag är död. Måste plugga. Kan inte. Ska sova. Mycket skönare. Mmmmh.Fur

Frida köttar.

Fröken bus.

Nu ska jag bidra med en rapport till mänskligheten, om mitt fabulösa liv. Sluta inte att läsa. Detta kan förändra ditt liv. Ha. Lär ju.

JAG SÅG DEN IGÅR! Med mina egna små fula ögon. Helt fantasktiskt. Och sällskapet var ju inte fel det hellre. Resultatet efter massa läsk och godis+en oförglömlig film var: hyperaktivitet och väldigt liten blåsa. Härliga tider. Sen blidde det Frida. Och jag mobbade henne större delen av kvällen. Det var mysigt. Allt var mysigt. Fezt. Steek.

Hur ska detta gå?

Upp med tuppen. Jag kommer inte hinna med idag. KOMMER INTE HINNA! Måste verkligenverkligen plugga, annars kommer min risgrupp tycka mycket illa om mig. Risigt värre. Hö. Hö. Vill träna. Ska vara julpysselvakt i två timmar. Måste hinna äta med. Ska på Breaking Dawn med Bentzer. LYCKA! Sen blir det bästis Frida ikväll. Så sjukt roligt. MEN JAG HINNER INTE! Det är för några timmar på en dag. Fast detta gäller endast helger. Veckodagarna får gärna gå lite fortare. Inte mig emot. Hår. Fast i ansiktet. Det är kul. SKRATTA!

Kemikemikemi...

Jag borde sitta och råplugga kemi vid det här lagret. Men jag satt i timmar på morgonen och jag kan allt. Men ändå finns det en osäkerhet, att jag inte ska klara det. Varför blir det alltid så? Det är till och med lättare kemi än vad det var i nian. Och ändå känns det väldigt riskabelt att sitta här och inte läsa igenom samma tråkiga periodiska system igen. Fan. Jag måste gå och plugga!Ja, det är en häst. Och ja jag har dålig humor.

Jag börjar gråta. DEN FINNS!

Jag är nörd. OCH JAG HAR INTE SÄTT DEN. Jag måste se den. Men ingen kan eller så har det sätt den eller hatar, jag vet inte hur det går till, den. Jag är olycklig. Kommer sitta ensam i en biograf, med popcorn i hand och skrika i min ensamhet till Breaking Dawn Part 1. Deprimerande.

Vi tjejer...

Vi springer runt i huset medan vi borstar våra tänder.

Vi läser på schampo flaskan i duschen.

Vi skrattar åt våra egna skämt innan vi berättar dom.

Vi behöver ingen klocka eftersom vi har en mobil.

Vi kan läsa en mening 10 gånger utan att förstå den.

Vi trycker på dörren fast att det står dra.

Vi säger va? fast vi har förstått allt.

Vi hatar när vinden förstör våran frisyr.

Vi kollar i kylskåpet 10 gånger om dagen utan att äta något.

Vi kan se samma film 1000 gånger.

Vi måste ringa till våra mobiler för att hitta dom.

Vi kan kolla på klockan för att sedan glömma vad den visade.

Vi vänder på kudden för att sova på den kalla sidan.

Vi sätter våra alarm tidigare så att vi kan ligga och sova längre.

Innan vi går och lägger oss räknar vi ut hur många timmar vi sover.

Sjukt sant. Förutom det där med kylskåpet. Jag måste äta något varje gång det öppnas.

Patetisk.

I helgen är det fotomässa. JAG VILL GÅ. villvillvillvill. SERIÖST. Skulle vara helt underbart. Fast jag kan ju inte fota. Skitsamma. VILL! Och nästa helg blir det gymnasiemässa med Daphne och sen på lördagen blir det globen horse show. HELT UNDERBART. Min älskade Fannybanny kommer med. Ska vara i sthlm över helgen, hoppas även att pavo kommer. Åååå vilket gay blogginlägg. Behövde bara. Ses alla mina fans.

Fanny med fina hesten. Båda mina bebisar.

Svanisbananis!

Okej, man ser inge vidare. Men det är syftet som räknas. Ville bara säga att jag har världens bästa vän! Hon står ut med mina psykade samtal och sitter bara och garvar när jag förtrycker hela julen. Svanström, du förstår mig innan och utan. Min bättre hälft och mitt allt! Älskar dig! Ses snart snygging?! Och om du undrar så sitter jag inte och äter pepparkakor...

Vad hände?

Jag var så beslutsam. Jag skulle inte jogga. Hur kommer det sig att man då sitter här genomsvettig och helt slajmig efter all stretch? Det är en väldigt bra fråga. Kan bero på att man blir lite psykad när ens far, över 40-års strecket, kommer in och skryter om sina magrutor och armmuskler. Då jävlar blir det fart på en ska ni veta. Så nu är jag fast besluten att jag ska bli biffigare än min far. Planka here I come. Om det blåser för mycket för att träna...då kan han ju alltid träna lillebror. Inte mig emot.

Grymt!

Nu tänkte jag såhär. JAG SKA BLI BIFF IGEN. Ja. Nu ska vi vara hurtiga och dra ut och springa, reflektera över att jag skriver springa istället för jogga, och sen köra styrka och sen bli så sjukt bra igen. HA. LÄR JU HÄNDA! Istället tar jag mitt feta arsle (feta kanske inte var precis det ord jag sökte...) och sätter mig i sängen och går in på datorn. Jag pluggar inte ens. Jag är för lat för att springa OCH att tänka. Bra där Elin. Bra.

Boom boom.

Vem fan läser bloggar? Egentligen? Jag var helt övertygad att ingen bloggade eller läste. Det visade sig att större delen av klassen äger en blogg och jag därmed suger. Jöpp. Sånt är livet. Men trots denna brutala sanning som jag fick reda på så rullar livet. Ojojojoj. Här rullar det ska ni veta. Det är helt sjukt. Till exempel så har jag...ehem. Jag har....hmmm. Vad gör jag egentligen? Djupt hästen. Djup skit.

Men vad?

Jag orkar helt enkelt inte.

Mumsigt!

Finner inga ord att skriva om underbara Frida. Så sjukt bäst!Jag ber förevigt förlåt för att jag snidde en bild på dig älskling. Men du är ju för snygg. Coolischbandolisch. http://fridagodling.blogg.se/ . Värd att läsa! Jag måste bli bättre på det själv. Fy skäms på mig att jag är så lat. Usch!

Nenujeevlar.

Som jag har kämpat. I timmar. För att försöka få en låt rätt. Men icke. Datorn ville inte samarbeta. Det var nära att jag tappade hoppet och kastade ut han genom fönstret. Men då hittar jag den här låten på det underbara youtube i en bättre verision som skulle vara a peace of cake att fixa rätt. MEN DÅ HAR PROGRMMET FÖR ATT KOPIERA YOUTUBE FILMER SLUTAT ATT FUNGERA. Jojo. ÄR DET SÅ DU VILL HA DET? Nu är det krig.

Mycket fint!

Det här är resultatet av mängden inlägg när man är bortrest...inte mycket.

Sko?

Den här bilden påminner mig om något. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Nej fy sjutton vad irriterande.

I hörnan!

Ha. Ha. Jag trodde inte jag fanns med på någon bild från igår. Men nehedå! Där hade jag fel. Jag tycker jag bidrar fint till den här otroligt...vackra bilden. Tack för mig.

Om sanningen ska fram.

Igår var det museum som stod på schemat. Johopp. Trevligt värre. Alla var glada och jag fick fika. Så mig gick det ingen nöd på. Fick även stå för fotandet hela dagen. Det är väl alltid trevligt. Dock hatar jag den lilla finessen som kallas blixt. Men när du är inomhus och det dessutom är mörkt. DÅ HAR DU INGET VAL. Detta resulterar i att det blir tråkiga och fula bilder, enligt min mening. Tröttsamt. Vill bara ut. Det finns inget bättre ljus än dagsljus! Menmen. Är man inlåst bland 489 000 småbarn i mörker får man bara acceptera läget. Jobbigt. Men sant.

VARNING!

I helgen tänkte min familj leka Svenssonfamilj. Gå på museum, äta på restaurang och bada på äventyrsbad. I can't wait. NOT. Fast jag hade ju ett liv i början av veckan...men det avtog sakta och säkert idag. Så lite familjeäventyr sitter väl på sin plats. Fast ni kommer få lida. De kommande inläggen kommer antagligen handla om mina småsyskon isåfall. Ha. Peace out.

Där ser man.

Respekt. Godling har börjat blogga. Och den är fett med fin. Känner mig lite halvt underlägsen. Tjopp. Kul. http://fridagodling.blogg.se/

Vad sjutton?

Jag hade en sån sjuk dröm inatt. Extremt konstig. Ingen skulle fatta ifall de gick in i min hjärna. Knappt jag förstår. Men jag vet att det var extremt jobbigt att vakna. DEN VAR JU HELT UNDERBAR! Jag drömde...haha. Det kan jag inte säga/förklara. Tufft läge...

Jihaaa

Hallå ja. Tråkigt det här va? Jag dog inte igår, så ni får ta och dras med mig ett tag till. Grattis. För vet ni vad? Det var helt underbart igår. Jag trodde jag skulle dö när hästapållen började stegra och jag satt med jockeyläder. Men det gick ju fint. Vi tagga galet och det vara apkul. Ska leka jockey fler gånger. Nom nom nom nom nom nom. Sjöng jag med. Sen var jag helt död när jag kom hem, jag somnade. Ojoj. Kul kväll.

Rackarns

Ska jag kanske ta och berätta vad jag gjorde igår? Nej det ska jag icke. För det orkar jag inte. Och eftersom ni ska ha något att göra en fin dag som denna tänkte jag att ni själva kan få ta och lista ut vad jag gjorde. Fiffigt va? Jotack, jag kände att jag fick till det där. Istället kan jag ta och berätta vad som väntar för framtiden. Under de närmaste timmarna kommer jag att åka buss, bowla och träffa Matthias och Svanström. MYS. Sen blire hoppnig. Jag ska ha damphästen och lär dö. Så hejdå bloggen och alla. Detta lär bli mitt sista inlägg. Tråkigt att det ska sluta på det här sättet. Men vad ska man göra? Det är bara att acceptera ödet. Det var kul sålänge det vare. Farväl alla mina fans. Jag vet att det är svårt att släppa taget om mig. Och jag vet att du lär hata mig efter det här. Älskar dig också. Puss!

Ronja

Det luktar äckligt. Mat. Tråkigt. Enkelt. Ingen sport. Häst.

Hur ofta får man inte höra dessa kommentarer om ridning? Men vad spelar det för roll? Känslan när man har kontroll över 500 kg egen vilja övervinner allt. Doften som slår en när man borrar in huvudet i hästens päls. Lyckan när hästen äntligen ger efter och bekräftar dig som sin vän. Men vart är min vän? Vart är min ponny? Saknar henne. Mulen som alltid desperat letade i mina fickor efter banan. Doften som gjorde mig lugn. Jag var hemma.