Det är så sjukt roligt att titta igenom bilder. Peka på någon. Dö av garv för att personen är så ohyggligt ful. Och sedan känna makten att kunna lägga upp det på sin blogg. Men jag känner mig extra snäll idag så jag tänker inte göra det. I det här inlägget. Jag sa ingeting om nästa.
Men det jobbiga med det hela. Dvs poängen med det här inlägget. Är att helt plötsligt, från ingenstans, så dyker man själv upp på en bild. Och där står man, alternativt sitter, (kan hända att man flyger med, men mycket sällan) och är tremiljoner gånger fulare än alla andra. Varför? Det är ju inte något att garva åt då.
Inga fula bilder i det här inlägget. Bara lagom fula. Gillar hur man kan le och klämma ihop sitt ansikte så mycket, på en och samma gång. Fantastiskt.
Duuuu jag förstår det!!! Känns ju som ett ganska omöjligt projekt att lära sig allt, but we'll try!!!
SvaraRaderaOch du är aaaaldrig ful på bilder min finis! <3