Jojo så går det.

Nu är det såhär. Att jag är UTTRÅKAD! Franskaböckerna stirrar arg på mig. Så nu är jag totalt livrädd från att öppna dem. Så jag sitter här i tystnad...och skickar hatblickar till böcker som stirrar ännu ondare tillbaka. Detta är en fight för livet. Men medans jag trävlar i stirrtävling med mina böcker kan jag ju passa på att skriva lite grejor på bloggen. Till exempel att jag saknar mina Motala girlz. Det där med girls med z, mycket viktig detalj. Precis som att Hannes stavas med ett n. Hanes is the sheeit. Nu känner jag att jag spårar. DET JAG SKULLE SÄGA VAR...jag vill åka till Motala med Döphne igen. Först får man en tågupplevelse över det normala och sen är det ös och skratt 24/7 när man väl kommit fram. Saknarsaknarsaknar!!Pavo i sin finaste pose. Tjockisposen. Med lilla hestapåållen som ser livrädd ut. Det kan inte bli bättre.